Strive towards the smooooth

Fleet in being är ett sjökrigsbegrepp som introducerades av Lord Torrington och betecknar det krigstillstånd där två flottor binder upp varandra utan att aktivt strida. En mindre flotta som undviker ett slag men som ändå utgör ett potentiellt hot mot den större flottan är en fleet in being. Den större flottan tvingas skyddas sig själv och hemlandet från den mindre, båda måste underhållas och försörjas men priset för att mötas i öppet slag är kostsammare för bägge, båda vinner på att avvakta, eller rättare sagt, båda har för mycket att förlora på att mötas i ett slag.

Begreppet inroducerades i den kontinentala filosofin av Paul Virilo som undersöker det moderna krigets mekanistiska regler, de som uppkommer av vapnens vara, det är en ontologisk immanensfilosofi. Intresse är hur havet har brukats och hur det nu brukas i kriget. Från början var havet slätt i den mening att det inte fanns några gränser som sträckte sig över det eller några regler som reglerade det, för att orientera sig fick man följa kusterna eller dofterna från fjärran öar för att hitta hem. Astronomisk navigering, sextanten, kronometern och sjökorten som ritades gjorde att latitud och longitud kunde dras upp över havet, havet gick från att ha varit slätt till att räfflas av sekunder, minuter och grader. Havet räfflades men bara ytligt, även om det är väldigt tydliga räfflor på ytan. Under ytan rör sig ubåtar i det släta, så länge de är tysta och inte upptäcks är varje vatten som är tillräckligt djup fortfarande ett slätt rum. Det här är en hel filosofi i sig själv som är mycket spännande, sök efter Deleuze och Virilo om du är nyfiken.

Men det jag är intresserad av här är egentligen kajen. För idag är det ofta kajen som definierar båten och kajen avgör om båten kan skänka en social status och därmed frihet i det sociala. Många av de som bor i sina båtar äger inte sin kaj och blir ofta liggande vid “drömmarnas kaj” dessa har inte någon social status att hämta hos “svenssons”. Fartygets roll som kulturell artefakt är dubbel. Både hotande, till exempel där deckaren spelas in och där mördaren bor, men det är också en symbol för lyx och sport. Det som avgör vilken sida man ramlar ner på är till stor del vilken kaj man ligger vid, även om båten också spelar in, till exempel så finns det ju “estetiska kommitter” i många hamnar som avgör om en båt duger för deras hamn eller inte. Här är en båten som inte duger alls längre.

Det här är i Göteborg. Kajen är inte så mycket till kaj längre, båten är ett vrak, detta är långt bortom det jag talar om egentligen, ändå så älskar jag dessa platserna och den lilla fiskebåten är fortfarande ganska charmig.

Det här är inget fleet in being, här håller naturen på att ta över helt och hållet, inget underhåll utförs. Men det är ändå en fin bild på hur båten slutar vara båt. Och det väldigt mycket varandet hos båten, kajen och havet som jag skriver om här. Fartygets ontologi. Det kommer mer.